Konsten att gå från ord till handling – med viljan att ge som drivkraft – öppna stolen 26/4

Skulle du välja att skänka en avsevärd andel av din lägenhetsvinst till välgörenhet? Jag hade aldrig ens tänkt tanken. I dagens öppna stol där vi bjöd in ett främmande par på middag i vårt hem träffade vi paret som använde pengarna från en lägenhetsförsäljning till att köpa en ambulans som de proppade full med vårdartiklar och körde till Mongoliet för att sedan skänka den.

Vi är ganska lika i ett avseende, driftiga och känner oss tillfredsställs genom att gå från ord till handling.  Vi är eniga om att det är många som gärna snackar om stora idéer och projekt men som aldrig kommer till skott. Här har vi hittat våra jämlikar, detta är doers.

Men vad är drivkraften? Min drivkraft i det projekt jag startat utanför arbetet har primärt handlat om någon slags självförverkligande, att själv växa som person och att mätta något slags marknadsbehov. Men våra middagsgäster har en annan drivkraft, på ett helt annat plan. De projekt de startat handlar om att ta ett samhällsansvar. Att vi har någon slags plikt att hjälpa till. Att vi som medborgare inte hela tiden kan räkna med att stat och kommun skall stå för till exempel integration utan att även privata aktörer behöver hjälpa till.

Efter att sålt en lägenhet med vinst fick paret pengar över och kände att de ville göra något gott. De tittade på olika former av välgörenhetsprojekt och fann ett stort underskott av medicinska fordon i Mongoliet, de kom då på detta. Genom att ta egna ekonomiska medel samt jaga ihop sponsring kunde de tillslut genomföra den 800mil långa resan från Sverige till Mongoliet via Ryssland. De beskriver Ryssland som ett land med fantastiska människor där man ogärna pratar politik och där maten är likadan överallt. På vägen fick de ta omvägar för att undvika eventuella IS kontrollerade territorier. Väl på plats i Mongoliet har ambulansen gjort mycket nytta och de har nu senare fått flera bilder på den i användning.

Som om inte det räckte startade de också en svenskakurs för nyanlända i en liten Värmländsk kommun och ordnade med material genom sponsring och stod själva för undervisningen utöver deras vanliga jobb. Det var inget de tjänade några pengar på utan gjorde det för att de kände att de måste göra något. Modigt, häftigt och inspirerande!

Men vad är det som gör att vissa människor lyckas driva igenom olika typer av projekt utanför det vanliga jobbet, eller för all del som entreprenörer, dvs som en del av jobbet. Drivkraften och en känsla av att göra något meningsfullt är givetvis nyckeln. Men vi resonerar vidare om att det måste vara ok att inte vara perfekt. Det är ok att misslyckas och det är ok att leverera 80%, good enough is enough. Det viktiga är att man gör något.  

Vi pratar om att det bland oss 80-talister, kvinnor och män, finns en ”duktig-flicka-tendens”. Att när vi tar oss an något så måste det vara 100 %, men vi har nu alla erfarenheter av att det är ok att lyckas till 80%, det viktiga är att vi gör något. Och, det du gör behöver inte vara för evigt. Det är ok att dra igång ett initiativ, men det är också ok att stänga det. Vi upplever att vår generation och 90-talister, inte lever i strävan mot idealbilden om ”volvo, vovve, villa”, utan att livet handlar om något annat.

Jag är inspirerad! Jag tänker att min drivkraft, att utvecklas personligen, kanske skulle kunna ta än större proportioner genom att bredda perspektivet till någon slags välgörenhet. Att hjälpa någon som verkligen behöver det.

Vi är imponerade av deras drivkraft och osjälviskhet i att vilja göra så mycket gott men de verkar se det som en självklarhet.

Vad hamnade på tallriken då?

Vi startade med ett glas av vår hemgjorda äppelmust och Wermlandscharks lammsalami från Saluhallen som tilltugg. Den rökiga karaktäristiska korven passade väldigt bra till den söta musten och satte verkligen fart på smaklökarna och aptiten.

 

Till huvudrätt gjorde vi en Västerbottenostpaj med sparris. Till det serverade vi Wermlandscharks lufttorkade skinka med perfekt sälta och en ljuvlig markant smak av rökt. Saluhallen skar tunna fina skivor. Till det serverade vi Periquita Reserva 2014 samt en fräsch grönsallad.

Dessert då? Ja såklart! Vi gjorde en rabarber och jordgubbsglass med färska jordgubbar.

 

Vi längtar återigen till nästa onsdag!

Kommentera